Hade just en ögonöppnande konverstaion med min nepalesiska vän. Hon dela med sig av sina visdomar med lilla unga flickan jag som alltid oroar sig för mycket. Hon sa att hon också brukade oroa sig för mycket, men sen insåg hon att det var helt i onödan. Alla bryr sig sist och slutligen huvudsakligen om sig själva.
Det låter själviskt, men det är det egentligen inte. Förstås bryr vi oss också om andra, men vi borde förstå att alla också tar hand om sig själva. De behöver inte nödvändigtvis någon som ser efter vad exakt de gör. Speciellt om de inte har bett om det. Om vi utgår från det, kan vi skona oss själva överflöd av möda och oro som, när det kommer till kritan, bara gör oss själva stressade.
Kanske det inte är en nyhet för dig som läser detta, men själv har jag aldrig riktigt insett det förrän nu.
Nu gäller det bara att försöka komma ihåg det också!
28 februari 2011
11 februari 2011
Trött = äldre?
När jag gick i gymnasiet sportade jag med att sova alldeles för lite. Jag kände mig aldrig trött efter en fem timmars natt. Hjärnan blev däremot ännu långsammare än dess normala snigelfart. Några större biverkningar än så lade jag aldrig märke till. Inte ens när jag hade sovit bara tre timmar.
Denna vecka har jag sovit fem timmar per natt. Utom en morgon då jag försov mig. Vad som överraskar mig är att min kropp inte tycks klara av sömnbrist flera dagar i sträck numera. Jag har nästan kollapsat (<- överdrift) av trötthet och hunger så fort jag stigit innanför ytterdörren till vårt hem.
En dag kände jag mig till och med lite sjuk. Och idag vaknade jag upp med sjuk hals. Jag tror jag blir sjuk. Hoppas inte.
Min pojkvän och jag planerade nämligen att gå till gymmet idag. Vi betalar båda en måndasavgift på £24 som berättigar oss till att gymnastisera hur mycket vi hinner och vill. Vi beslöt däremot att skjuta på det tills imorgon. Vi har skjutit på det ända sen onsdag (men vi var där redan en gång på måndag!)
Att vara så här dödstrött (och sjuk?) får mig att undra, är mina unga år redan förbi? Kanske min kropp bara är lite ovan efter jullovet. Eller så börjar den helt enkelt få nog.
Hursomhelst, idag ska jag SOVA!
Denna vecka har jag sovit fem timmar per natt. Utom en morgon då jag försov mig. Vad som överraskar mig är att min kropp inte tycks klara av sömnbrist flera dagar i sträck numera. Jag har nästan kollapsat (<- överdrift) av trötthet och hunger så fort jag stigit innanför ytterdörren till vårt hem.
En dag kände jag mig till och med lite sjuk. Och idag vaknade jag upp med sjuk hals. Jag tror jag blir sjuk. Hoppas inte.
Min pojkvän och jag planerade nämligen att gå till gymmet idag. Vi betalar båda en måndasavgift på £24 som berättigar oss till att gymnastisera hur mycket vi hinner och vill. Vi beslöt däremot att skjuta på det tills imorgon. Vi har skjutit på det ända sen onsdag (men vi var där redan en gång på måndag!)
Att vara så här dödstrött (och sjuk?) får mig att undra, är mina unga år redan förbi? Kanske min kropp bara är lite ovan efter jullovet. Eller så börjar den helt enkelt få nog.
Hursomhelst, idag ska jag SOVA!
8 februari 2011
Frogger under nerv-slitande rusningstid
Nu när uni har börjat igen blir jag påmind om hur "härligt" smockfullt London är. Speciellt under rusningstid. Igår var det så illa att jag på Waterloo tågstation kände mig som grodan i videospelet Frogger (med undantaget att jag måste se upp för människor istället för fordon). Min pojkvän tyckte det inte var något märkvärdigt. För honom är det vardagsmat.
Trängseln ger sig till känna även i metron under de värsta tiderna. Du har talang om du lyckas gräva fram din mobil utan att ge någon en vass armbåge i sidan.
I början ursäktade mig alltid för minsta lilla knuff, men den artigheten tycks börja avta. Vissa människor verkar, kanske omedvetet, ha slutat bry sig om andra helt och hållet. De ser sina medmänniskor som en irriterande trögflytande massa istället för separata individer, som är minst lika irriterade som de själva. Dåligt humör sprids som pesten. Det är nästan lite skrämmande.
MEN, än så länge har jag överlevt.
P.S. Man kan spela Frogger gratis på följande länk: http://www.happyhopper.org/
Trängseln ger sig till känna även i metron under de värsta tiderna. Du har talang om du lyckas gräva fram din mobil utan att ge någon en vass armbåge i sidan.
I början ursäktade mig alltid för minsta lilla knuff, men den artigheten tycks börja avta. Vissa människor verkar, kanske omedvetet, ha slutat bry sig om andra helt och hållet. De ser sina medmänniskor som en irriterande trögflytande massa istället för separata individer, som är minst lika irriterade som de själva. Dåligt humör sprids som pesten. Det är nästan lite skrämmande.
MEN, än så länge har jag överlevt.
P.S. Man kan spela Frogger gratis på följande länk: http://www.happyhopper.org/
30 januari 2011
Krämpor, plikter och mumsfilibabba med Jack Bauer
Gårdagen i korthet:
joggning, städning och banankaka med Mirrors.
Gårdagen mer utförligt:
Jag blev än en gång påmind om hur dålig uthållighet jag har. Senast jag joggade på allvar var väl i Finland... ifall att springa för att hinna med tåget inte räknas. Mina höftleder tog särskilt illa upp. Jag vet alltså vad för slags krämpor jag kommer att ha när jag är skrynklig och kutryggad.
Vi städar i omgångar i vår bostad. Igår var det min och min pojkväns tur. Så där i allmänhet kan jag säga att om man inte städar tills varje knut är smulfri och varje yta blankpolerad, så har det italienska paret definitivt någonting att säga till om.
En dag hörde jag hur ett stort och högljutt gräl tog form nere i köket mellan spanjoren och den italienska mannen. Spanjoren hade nämligen inte städat ordentligt enligt italienaren. Det slutade med att spanjoren nu tänker flytta ut, vilket är synd. Även om spanjoren inte är lika prydlig av sig, så är han mer behaglig som person. Italienarna talar med en bara då de har någonting att klaga över.
Idag klagade han däremot inte över oss. Denna gång var det mest över våra ohyfsade och fräcka grannar som bland annat skräpar ner vår gård.
Det blev banankaka till middag igår. Vi hade nämligen en så sen lunch, så det passade bättre med ett sött kvällsmål istället för stora middagsportioner. Och jag var snål på kaka. Och vi hade två bananer som sett sina bästa dagar. Min pojkvän som inte ens tycker om kaka tyckte det var gott. Antagligen för att han tycker om banan. Eller för att det var jag som lagade den.
Vi tittade på Mirrors. Så det var så som det slutade för Jack Bauer!
P.S. Planerar ännu att sätta upp ett inlägg om "år 2011 i bilder", även om det inte blir lika långt som år 2010 (som tur är?)
joggning, städning och banankaka med Mirrors.
Gårdagen mer utförligt:
Jag blev än en gång påmind om hur dålig uthållighet jag har. Senast jag joggade på allvar var väl i Finland... ifall att springa för att hinna med tåget inte räknas. Mina höftleder tog särskilt illa upp. Jag vet alltså vad för slags krämpor jag kommer att ha när jag är skrynklig och kutryggad.
Vi städar i omgångar i vår bostad. Igår var det min och min pojkväns tur. Så där i allmänhet kan jag säga att om man inte städar tills varje knut är smulfri och varje yta blankpolerad, så har det italienska paret definitivt någonting att säga till om.
En dag hörde jag hur ett stort och högljutt gräl tog form nere i köket mellan spanjoren och den italienska mannen. Spanjoren hade nämligen inte städat ordentligt enligt italienaren. Det slutade med att spanjoren nu tänker flytta ut, vilket är synd. Även om spanjoren inte är lika prydlig av sig, så är han mer behaglig som person. Italienarna talar med en bara då de har någonting att klaga över.
Idag klagade han däremot inte över oss. Denna gång var det mest över våra ohyfsade och fräcka grannar som bland annat skräpar ner vår gård.
Det blev banankaka till middag igår. Vi hade nämligen en så sen lunch, så det passade bättre med ett sött kvällsmål istället för stora middagsportioner. Och jag var snål på kaka. Och vi hade två bananer som sett sina bästa dagar. Min pojkvän som inte ens tycker om kaka tyckte det var gott. Antagligen för att han tycker om banan. Eller för att det var jag som lagade den.
Vi tittade på Mirrors. Så det var så som det slutade för Jack Bauer!
P.S. Planerar ännu att sätta upp ett inlägg om "år 2011 i bilder", även om det inte blir lika långt som år 2010 (som tur är?)
27 januari 2011
År 2010 i bilder
Jag gjorde det. Äntligen. Ett skinande nytt inlägg!
Pinsamt nog kan det även benämnas som mitt andra inlägg... Hursomhelst, som titeln säger, tänkte jag med ett urval bilder ge en snabbgång av år 2010.
Augusti
I det här rummet bodde jag förut tillsammans med en söt koreansk tjej.
En av de första maträtter jag tillredde tillsammans med pojkvännen min.
September
Eftersom vi inte hade internet i den gamla bostaden, gick vi på veckosluten till kontoret. Vi jobbade flitigt...
...Aaaaaa.. (tjo)
Födelsedagsfirande på en kinesisk restaurang.
Nära min pojkväns kontor.
Titta på dess min! :D
Sen började de långa dagarna på uni... Bild av Guildford tågstation.
Oktober
Mysig middag i vår nya bostad.
När hösten kom trillade massor av brandgranna löv ner och täckte marken som en tjock matta.
Jag har aldrig förut hittat så här stora lönnlöv. Uni campus.
Vy från vårt sovrumsfönster. En av mina favoritbilder :)
November
Jag tyckte det var på tiden att gå ut.
Samma kväll råkade det vara tivoli på Leicester Square.
Upphängda björnar. I China Town kan man köpa sådana här gräddtårtor.
Höstbilder tagna under "joggingtur" tillbaka hemåt efter parkour i Canary Wharf.
Jag skämtade och sa åt min pojkvän att smaka på dessa bär.
Hans tunga började klia efter det, men han överlevde.
Bakgården på ETT lågstadium (Tack Linda!)
Efterpå smakade det med ketchup-ost-"crumpets" smaksatta med indonesisk chilisås.
En dag uppfyllde jag min dröm om att laga marshmallowspaj.
Den bestod av sött smödegsbotten + banan + choko + marshmallows = LITE för sött...
Aluminiumfoliet från Fazer chokoplattan.
Fantastiskt tjock dimma! På universitetets parkeringsplats.
I slutet av oktober, när det var VERKLIGT svinkallt ute, skulle min pojkvän utföra en "personal challenge" för att samla in pengar för välgörenhet. Det blev en joggingtur som jag följde med på cykel. Genom att turvis andas varm luft på mina fingrar (medan andra handen höll i cykelstyret) lyckades jag låta bli att frysa fingrarna av mig... Det blev alltså inga bilder av själva joggingturen, men nog av promenaden tillbaka hem.
Start från Limehouse Basin kl 8 på morgonen. Solen sken på vägen hem...
Frostig lav.
Jag blev på efterkälke... Detta var en otrolig syn. En soptunna fastfrusen i isen.
(Till och med vågorna var orörligt fastfrusna!)
Sothöna på isen... ... och pojkvän på isen.
Man kände sig rätt så nöjd efteråt. Och mycket var ännu kvar av dagen!
På kvällen samma dag i Canary Wharf.
December
Dags för festlig julfest! Så festlig att jag kunde använda min gammeldansklänning.
Min "hejmlaga" festfrisyr :) Det tog ganska länge att få den gjord...
Ett möss (eller råtta?) väntade på metron tillsammans med oss.
Museet hade ett fint tak. Mitt favorit föremål.
Kvällen före jag tog flyget till Finland till jul tog pojkvännen min och jag metron till Westfield. Vi hann bara utforska en bråkdel av det fyra fotbollsplans stora shoppingcentret...
Vi smakade på frusen yoghurt. Ett hälsosamt alternativ till glass.
Födelsedagspresent till storasyster. Jul på Hytta.
Till julklapp fick mina föräldrar en chokladfontän av oss snälla barn. Fungera gjorde den också! Chokladen tog däremot slut redan efter maximalt 10 minuter...
Till nyår var jag tillbaka i London igen.
På bilden syns den ännu-ofärdiga-högsta-blivande-byggnaden-i-London: The Shard.
Snipp snapp snut, så var året slut.
Nästa inlägg blir om år 2011!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)