Nu när uni har börjat igen blir jag påmind om hur "härligt" smockfullt London är. Speciellt under rusningstid. Igår var det så illa att jag på Waterloo tågstation kände mig som grodan i videospelet Frogger (med undantaget att jag måste se upp för människor istället för fordon). Min pojkvän tyckte det inte var något märkvärdigt. För honom är det vardagsmat.
Trängseln ger sig till känna även i metron under de värsta tiderna. Du har talang om du lyckas gräva fram din mobil utan att ge någon en vass armbåge i sidan.
I början ursäktade mig alltid för minsta lilla knuff, men den artigheten tycks börja avta. Vissa människor verkar, kanske omedvetet, ha slutat bry sig om andra helt och hållet. De ser sina medmänniskor som en irriterande trögflytande massa istället för separata individer, som är minst lika irriterade som de själva. Dåligt humör sprids som pesten. Det är nästan lite skrämmande.
MEN, än så länge har jag överlevt.
P.S. Man kan spela Frogger gratis på följande länk: http://www.happyhopper.org/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar