Simpla glädjeämnen

Äkta glädje är denna låt och en fenomenal mekaniska handvisp! n__n

       

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=161602985

Goda plättar blev det också.

En skön vecka!

Jag vet inte hur många människor som sku påstå att första veckan på uni är skön... men kanske om man slappat en stor del av sommarlovet, så är det rätt så skönt att vara produktiv igen.

Och att träffa alla andra studeranden igen!
Jag hade en intressant diskussion över lunch med tre av dem på torsdagen.
I Nepal läser man tydligen inte filosofi, så en grekiska och jag försökte vårt bästa med att förklara och flumma över vad filosofi riktigt är. De kunde inte ens hitta en översättning av ordet filosofi till deras eget språk. Våra flummiga förklaringar var bland annat följande:
- filosofer tänker över frågor som man inte riktigt kan få svar på
- filosofi är besläktat med psykologi och matematik
- filosofi är en hög ideér och åsikter som inte riktigt går att bevisa vetenrskapligt

Att flumma är en av mina största passioner. Kanske jag borde starta en filosofi klubb...

Lever ännu :o)

Studierna har börjat, så det finns mycket att göra.

Riktigt skönt att få ordning på vardagen och roligt att träffa alla studiekompisar igen, men samtidigt fasar jag lite inför alla kursarbeten och prov som kommer att göra detta läsår ännu tuffare än första läsåret...

MEN, jag är ändå fullt motiverad och bestämd att jobba hårdare detta år! Så kanske jag belönas med £1000 från uni denna gång istället ;P

Ett betyg 1,2 procenenheter ifrån £1000 är ju lite snopet.

Babbelbubblan

Finlandssvensk musik.

Finsk acapella-grupp: Club For Five - The Walk of Life

Det är så uppiggande med besök!! En av mina närmaste väninnor kom via London för en dag när hon var på väg hem till Finland efter ett år i Mexiko. Hon hade mycket att berätta ;-) Stackar'n hade däremot endast sovit 13 timmar de senaste fyra dagarna!

Därför gick vi först på en kaffe.

Sedan kånkade vi alla fyra tunga väskor och en rock (+ min egen handväska) genom Londons metro-nätverk (tog nästan två timmar) hem till mig.

Brunch, en timmes tupplur för dödströtta väninnan min och sedan ut på en uppfriskande promenad!

                       Roligt med regn?                                     Kokt guava och äppel är bra för magen i Mexiko.

     ... men i London är det mikrovågsugns-kladdkaka som gäller ;D

Vi åt nog förresten middag före kakan. Jag har bara inget bild-bevis på det.

  

    Nästa dag blev det ett redigt morgonmål.                     "Äntligen vanliga smörgåsar!"

                                                                                I Mexiko sätter man oftast ris och bönor i smörgåsen.

                  Ursnygg mexikansk väska.                            Här kommer vi igen, London underground...

Hårlösa?



Nädå...

Beskåda våra mörka ringar.

        Mexikanskt hantverk!                                                   Splitternytt v.s. ett år gammalt

                                                                                             (P.S. Jag... är kines?)

Mitt maya-horoskop: rådjur.

   

                 På väg till check-in automaten...

Eftersom vi kom 20 minuter "för tidigt" till 'Baggage drop' hann vi lugn och ro själva väga dessa maffiga väskor, för att undgå övervikts-böter. Gränsen var 23 kg per väska, men en av dem vägde 23,6 kg...

"6 kg för mycket", sa väninnan min.

"600 kg för mycket", tyckte jag.

Ibland åstadkommer sömnbrist roliga bieffekter.

                 Dags att svara på frågor från Finland.             "Varför fotar du taket?"

Saftkalas.                                                                 Innehåll: 6% äppel och 1% blåbär..(!)

Synd att hennes flyg var försenat en dag, men bättre en dag tillsammans än ingen alls!

 

            Väl hemma igen bestämde jag mig för att njuta av solskenet i den lilla parken intill vår bostad. 

Soldyrkare.

Senare samma dag (24:e) fick vi mera besök av pojkvännens vän (indonesiska) med man (tysk).

De gifte sig i England för två månader sedan och såg jätte lyckliga ut! De hade bott ett halvt år i Kina före det, där mannen friat. Efter det måste de gå igenom en massa, massa pappersarbete (eftersom indonesiskan inte är EU-medlem), samtidigt som alla saker måste skeppas tillbaka till England, en ny bostad måste hittas osv. "A hell of a year", sa mannen, men nu har allt ordnat sig fint. Jag är väldigt glad för deras skull; de är två riktigt fina människor! 

När vi åt middag ploppade denna låda upp utanför vår dörr. En beställning jag väntat på ;-)

Blodbad...                                                                            ...eller hallonsaft?

P.S. Idag tvättade jag min kinesiska klänning.

"We'd better get out of here. There's a fire in the flat next door."

Ihärdigt bultande på vår dörr väckte oss. Utanför stod vår bostadskompis. Två meningar.
"WHAT?!?" var mitt svar.
Yrvakna slängde vi på oss lite mera kläder. Säkert bäst att sätta på sig jackan, rådde min pojkvän.
Mobiltelefonen och husnycklarna var de enda värdesaker som slank ner i min ficka.
En brandman kom upp till andra våningen. Min pojkvän hjälpte honom att öppna ytterdörren.

Vi gick ner till köket. Ytterdörren där stod vidöppen. Människor stod på rad en bit bort (någon endast klädd i morgonrock) och tittade upp mot byggnaden medan brandmän gick omkring på området. Min pojkvän gick tillbaka upp till vårt rum för att hämta sina skor. Jag slängde en blick mot ugnen. Klockan var fem på morgonen. En liten översvämmning av vatten väntade vid ytterdörren. Smått orolig väntade jag på min pojkvän.

Vi förenade oss med människorna. Månen stod högt på himmelen. Det verkade som om vi hade missat största delen av showen. Lite rök pyrde från bostaden intill vår, men vi såg inga eldslågor. Ett fönster på andra våningen var krossat. Småningom fick vi gå tillbaka in.

Det tog en stund innan jag kunde somna igen.